Rasstandard
Kännetecken:
a) Färg: Svart, svartskimmel
b) Exteriör:
Huvudet: Rak eller lätt konvex nosprofil, ej för tungt. Bred panna med riklig
pannlugg. Medelstora öron, stora uttrycksfulla ögon. Vida och rörliga näsborrar.
Hals: Muskelfylld, väl rest och väl ansatt med riklig man.
Bog: Muskelfylld och lätt sluttande.
Manke: Välformad och väl ansluten till bogen.
Rygg: Rak och muskelfylld
Ländrygg: Kort och muskulös.
Kors: Proportionellt och muskelfyllt. Något sluttande. Tenderar att på högsta
punkten vara något högre än manken.
Bröst: Brett och muskelfyllt.
Bröstkorg: Väl utvecklad
Ben: Stabila med medellånga överarmar.
Leder: Breda och grova.
Gångarter: Lätta. Skritten säker, traven frekvent.
Benställning: Normal
Hovar: Medelstora, raka, med svart, kompakt horn.
c) Temperament: Balanserat och livligt.
d) Ytterligare kännetecken: Motståndskraftig, lättfödd, mångsidig användbarhet, lämplig för magrare beten.
e) Brister som utesluter från stamboksföring i Libro Genealogico: Färger: Svartbrun, bruna och röda inslag i hårremmen, vita tecken på huvud eller ben. Huvud: Alltför konvex nosrygg. Grova fel som inverkar menligt på användbarhet eller som kan vara ärftliga. Ljust horn i hovarna
Biometriska data:
Mankhöjd: Hingstar: Minimum 155 cm. Maximum 170 cm. Ston: Minimum 150 cm. Maximum 164 cm.
Bröstomfång: Hingstar: 180 cm. Ston: 172 cm.
Skenbensomfång: Hingstar: 20 cm. Ston: 19cm
Linjer
Murgehästen har tre godkända linjer; Nerone, Araldo delle Murge och Granduca da Martina.
År 1926 startade det italienska jordbruksministeriet, i samarbete med dåvarande "Regio Deposito Stalloni" i Foggia (idag Istituto Incremento Ippico), urvalet av hästrasen Murgese i Puglia. Det bestämdes då att avelsarbetet skulle utgå ifrån tre godkända hingstar. Linjerna är idag uppkallade efter dessa tre hingstar.
Det italienska avelsförbundet för murgesen (och den inhemska åsnerasen Martina Franca-åsna) heter idag Associazione Nazionale Allevatori del Cavallo delle Murge e dell’Asino di Martina Franca (A.N.A.M.F).
_________________________________________________________________
Karaktäristiska drag
Murgesen har avlats fram för att få sina föregångares egenskaper som hård benstomme, hårda tåliga hovar och ett naturligt motstånd mot sjukdomar. De har under århundranden fötts upp i Apuliens klimat, som kännetecknas av hårda vintrar och ofta mycket varma somrar, vilket gjort dem mycket anpassningsbara.
Den vanligaste färgen för murgese är svart, men färgen svartskimmel (svart konstantskimmel) är också godkänd. Bara runt 2% av rasen har denna färg. Tjockt och långt tagel i man och svans är typiskt för hästarna samt en kort och stark rygg, kapacitet för samling och en hög ridbarhet. Hästarna är modiga, livliga och balanserade. Traditionellt används murgesen både till ridning och körning.
Foton: Melanie Viereckel
Användningsområden
I Sverige används murgesen både som ridhäst och körhäst. Många murgeser rids och utbildas i dressyr eftersom de har lätt till samling, och deras mod gör dem perfekta för uppvisning. Kanske är det därför inte så konstigt att flera av Sveriges murgeser syns på uppvisningar, tornerspel och även filminspelning. En del tricktränar, hoppar och kör även sina hästar. Kort och gott: murgesen är en mångsidig vän! Murgesen börjar även bli en allt mer vanlig syn på dressyrbanorna utomlands tack vare deras lätthet och goda temperament.
Uppfödning i Italien
Murgesen föds traditionellt upp på stora ytor, i näst intill vilt tillstånd. Under sitt första levnadsår går fölen i stora flockar på väl tilltagna ytor. När hingstarna blir könsmogna tas de in, hanteras och vänjs vid box. De hingstar som lämpar sig visas sedan som tvååringar under den stora avelsvärderingen som sker i december varje år i Martina Franca, sedan 1956.
Hästarna delas avelsmässigt upp i klass A, B, C. Hingstar som värderas som klass A (bästa) och B blir godkända för avel. I klass C finner vi alla hästar som inte är visade, alternativt inte blev godkända.
För ston finns särskilda värderingar, men likt många andra raser behöver inte ston visas för att producera en godkänd avkomma sålänge hingsten är av klass A-B.
Inom den italienska avelsföreningen, A.N.A.M.F, sker en nogrann selektering för aveln. Både för att utveckla rasen, men också för att förhindra inavel. Därför är problemen inom rasen små, vilket också är en viktig målsättning.
Historia
Information kommer...